Lars Winnerbäck:Vinter Över Ån

"Det var n�nting jag skulle fr�ga" sa han strax efter la han p�
Det var v�l inte s� viktigt
Men det v�xte sig f�rsiktigt i hennes huvudv�rk �nd�
Som en gnagande fr�ga
Hon �ker in till stan ibland och irrar runt d�r som ett f�n
Fast han s�kert redan flyttat d�r ifr�n

Tiden g�r och h�sten fryser till
Och blir till vinter 'ver �n

Det var n�nting hon skulle svarat n�nting som hon kom p�
N�r hon l�ste i en tidning
N�nting om ensamhetsf�rtvirning
inget s�rskilt men �nd�
Hon skulle s�kert f�rklarat n�nting
Hon g�r hem f�rbi hans l�genhet har dom m�lat och byggt om
Han har v�l s�kert tatt' sig loss och v�nt sig om

Fr�n stan s� v�ntar h�st som fryser till
och blir till vinter 'ver �n

Han kunde fr�gat hur hon k�nde
Och f�rklarat vad som h�nde
Han kunde sagt n�nting om alla sina goda teorier
Dom kunde s�kert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
H�r st�r nu hon med huvudv�rk och sv�r i grubblerier

Finns inte plats f�r n�gra t�rar nu
n�r hans och hennes mark har blivit till en �ken
Ingen lek att vara fr�ken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta d�rar
Och hennes varma mjuka rum �r nu blivit en benvit korridor
d�r hon om natten g�r � sv�r � bits och sl�r

� tiden g�r och h�sten fryser till
och det �r l�ngt till n�sta v�r

Det gl�mmts ett hj�rta kvar i frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon gr�ter
Och kanske hon f�rl�ter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar p� posten
Han �ker in till stan ibland och irrar runt d�r som ett f�n
Fast hon s�kert redan flyttat d�r ifr�n

Tiden g�r och h�sten fryser till
och det blir vinter 'ver �n

Han ville fr�ga hur hon k�nde
Och f�rklara vad som h�nde
Han ville s�ga n�tt om alla sina goda teorier
Han skulle g�rna ta en fika
och han vet att dom �r lika
Lika komiska n�r b�da trampar runt i grubblerier