Poeter Blir Dom:Monster

Vi är inga monster, vi är inga monster, vi är inga monster
Men ändå ser ni målare, som en potentiell självmordsbombare
Allt jag gjort, är att jag skrev den här dikten på väggen
Och på den väggen där du med jämna mellanrum bankar din skalle rätt i mot
Det är allt jag gjort
Men ändå så blir jag bespottad

Har ni någonsin frågat gatans gudar, konungar, drottningar
Om hur det känns att bli nedklottrad
Jag vet hur det känns att bli nedklottrad
När du kritiserar, jag parerar
Hårt mot hårt fem nya för varje gång ni sanerar

Men vi är inga monster, vi är inga monster, vi är inga monster

Vad skulle du säga om jag kallade den du älskar för klotter
Den du älskar för en våldtäkt, ett brottsoffer
Och sen försöka få bort dig
Hoppet är inte alltför långt mellan den svarte och den vite
Då Hitler välkomnas av Malcolm X
Och himmel, helvete i ren desperation förenas för att förinta oss

Förstör det som förstör dig, förstör det som förstör dig, förstör det som förstör dig

När hiphop, ursäkta mig
Poesin förenar oss när industrin förorenar oss
Förstör det som förstör dig för det förstör oss
Jag målar fan på väggen när du målar fan på väggen
Jag målade hela din värld i min favoritfärg
Har du nån aning om hur lång tid sånt tar att sanera

Jag färgas inte längre av samhället
Samhället kommer under en längre tid att färgas av mig
Vi färgar av oss
För vi slåss för vad vi tror på i ett rättvist samhälle
Men i ett rättvist samhälle, där behövs inte det

För vi är inga monster, vi är inga monster, vi är inga monster
Vi är elefanter